Hindersmässan ♥

När vädret känns extra kallt och stan fylls med dofter från marknadsnougat och brändamandlar i stånden på Stortorget kommer jag alltid och tänka på en speciell tid i mitt liv. Jag och min bästavän hamnade på varsin sida utav vägen. På väg hem på varsitt håll helt förtvivlade för att vi var så beroende av varandra men ville egentligen kunna vara helt oberoende av oss. Vi både älskade och hatade på samma gång. Vänskap tar tid att lära sig, ingen av oss hade tid för att lära känna. Ibland kan jag tänka och minnas vilken otrolig saknad jag fick, ett riktigt skavsår i hjärtat när vi båda insåg att vi inte kommer kunna vara vänner på ett tag. Det konstiga är också att man kan blunda för allt som sårar och gasa på i hundranittio och tror att det kommer sluta  lyckligt men samtidigt vara fullt medveten om att man kör rakt ner i ångest och tårar. Det är galet hur det kan bli mellan två personer som få hatkärlek och jag inte sluta fascineras över hur det ens kan excitera, att det kan skapa så mycket i en människas liv. Eftersom det har varit hindersmässa dom senaste dagarna var jag tvungen att få dela med mig om min knasiga vän. Som jag idag knappt ens hälsar på eller kan se som en riktig vän men våra upplevelser och minnen ger mig ett obeskrivligt lyckorus i hela kroppen som jag aldrig kommer kunna förstå mig på, för där är vi inget annat än du och jag för alltid, som om ingenting någonsin hade hänt..